Kapitel 10 - Stole my heart

-sould we go up? Han kollade ner på mig.
-No, not yet, Can we just stand here and be you and I for a little while? Jag kollade in i hans underbara ögon.
Han log och sa -Gooooood idea!! Gammla , lyckliga , roliga Louis var tillbaks på riktigt nu och han gjorde om sin röst så den lät mörk och hade tonen av seger. Jag började fnissa, jag kunde inte låta bli.
__________________________________________
Mirandas perspektiv:

-WOW... Gud vilken underbar kväll det här var. Jag vände mig mot Clarie.
-ja, början var ju bra, och slutet av kvällen var underbar. Men där i mitten var det lite sådär faktiskt. Clarie kollade på mig. Vi var påväg hem från killarna och klockan var 2 , mitt i natten.
Dom ville att vi skulle stanna över natten, men vi tyckte att det var bäst att sova hemma.
Först och främst för att vi ville kunna prata med varandra om kvällen.
-vad hände egentligen ..? Vi såg dig och Louis skrika på varandra på gatan, sen stog ni och höll om varnadra. Jag såg frågande på henne.
-jo, jag skulle bara gå och hämta lite vatten i köket, och då råkade jag höra Louis säga att han hade en flickvän, och jag flippade ut. Men grejen var att han flippad ut precis lika mycket som mig, och känslorna var blandade för han visste inte vad han skulle göra, för han gillar tydligen mig, JÄTTE MYCKET, och sen när vi gick ut sa han att han skulle göra slut med henne för att kunna vara med mig. Jag tycker synd om henne, men jag kan inte låta bli att vara glad för att han valde mig , och vi har ju bara känt varandra ... Ja, känt varandra förens idag!! hon log lite halft mot mig.
-oj, tänker han göra slut med hans flickvän, för din skull. Kan man värkligen få sånna känslor så fort?
-tydligen, men vet du jag känner mig så sjukt kär. Clarie log stort.
-Och Harry och jag kom varandra nära... jag blinkade mot henne.
-olala, jag fattar, Hon kollade mot mig.
-men vet du vad han sa, när jag inte ville göra "det" på en gång, han sa att han skulle vänta på mig! och vet du vad han kallade mig, Prinsses!!
-åh, vad gulligt! Clarie slog ihop men händerna och lutade sig mot mig.

Louis perspektiv:

När Clarie och Miranda gått hem så gick jag och ja mig på en gång, men dom andra stannade uppe för att kolla på en till film. Jag gillade värkligen Clarie, men jag gillade inte att jag skulle behöva göra slut med Eleanor för hennes skull.
För jag älskade värkligen Eleanor, men jag hade börjat gilla Clarie för mycket. Och om man fick sånna känslor, tyckte jag att det var värt att kämpa för det.
Jag visste bara inte vad jag skulle säga till Eleanor. Hur skulle jag göra slut med henne "Hey, Eleanor, I like a girl named Clarie, and i like her mutch more than i like you, so I have to break up with you."
Det kan jag ju inte säga precis. *Hey, are you up for something tomorrow? :)* jag smsade henne, det var lika bra att göra det på en gång och få det gjort. Vem vet, kanske vi skulle kunna fortsätta att vara vänner.
Jag somnade till tanken av ljusblåa ögon, Claries ljusblåa ögon som kollade på mig lyckligt.
____________________________________
Så, kapitel 10, det blev kort men det här har tagit mig en timme (!!!)
det blir mer senare :) komentera snälla :) blir super glad <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0