Kapitel 14 - Stole my heart

Alla som suttit på bussen hade lyssnat på varenda ord vi sa, och alla dom andra satt knäpptysta dom med och stirrade på oss. Det blev värkligen akward moment, men som tur var skulle vi alla gå av nu, och börja ännu en skoldag.

Zayns pespektiv :

Jag vaknade av att min mobil vibbrerade och jag bländades av ljuset från min mobil, det var helt kolsvart i mitt rum.
Men jag såg att klockan var halv 1 på dagen innan jag svarade "Answer"
-hi, jag hörde Lou prata så där tyst och sorgset, som han alltid gjorde när han var riktigt ledsen.
-Hi, how are you? Want to talk? Jag fattade på en gång att något var fel och han ville prata.
-Yeah, can i come? svarade han kort.
-yepp, Always, svarade jag
-i'll be there in ten. Bye, love you.
-okey, Bye Love you too. Och jag hörde honom snyfta till innan jag la på.

Mirandas perspektiv:
Vi gick in in Harrys och Louis hall och jag tog av mig skor och min jacka.
-come , sa han och tog min hand och vi gick in i köket. 
-wow, Harry, Have you done this for me?  Jag var målös. Hela köket var upplyst av ljus och det stod stora roda rosor överallt.
-yes, all by my self. Han log stolt mot mig.
Två år tidigare ; Jades perspektiv :

Elise , Rose, Miranda , Clarie och jag tog fram våra pass och började gå för att gå på planet.
-Det hör ska bli såååå kul, Rose kollade menande på oss och drog ut på "såååå".
-japp, äventyret börjar nu. Miranda kollade på oss och vi alla log vid tanken  av att bara gå på Londons gator.
-Tänk om vi hittar någon snygg kille... Sa jag flörtigt mot dom. Alla började skratta , eftersom jag var "playern" i gänget. Miranda var lik mig på det sättet, men vi alla visste att jag höll på mest.
-klart det finns massa charmiga brittiska killar. Elise inflikade meningen och alla skrattade.
Efter lite trängsel var vi på planet och letade efter våra platser. Jag, Rose och Elise fick sitta vid vänster sida och Miranda och Clarie fick sitta på höger sida, medans en stol brevid dom blev tom.
Louis perspektiv (nutid) :

Jag gick på gatan mot Zayns lägenhet och jag kände tårar rinna. Jag hade gjort helt fel beslut.
Jag var inte säker på Clarie alls. Jag hade ju bara känt henne i två dyngn. Jag älskade ju Eleanor.
Jag slog in koden och klickade på knappen till hissen. Dörrarna öppnades på en gång och jag klickade på knappen där det stog "15" och hissen gick upp. Jag hade gjort helt fel beslut.

Blev ett väldigt kort kapitel, men jag är med kompisar just nu, och jag tycker att jag borde var med dom och inte sitta fastklistrad vid datan utan vara med dom. Men det här korta kapitlet är ju bättre en inget :)
Blir ett till imorgon, och förhoppningsvis MYCKET längre. :) kram <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0