Stole my ♥

Claries perspektiv :

"Är du seriös??" var min fösta tanke , när jag såg min bästa kompis Miranda som satt och började kyssa en random snygg kille inne på Natt cluben vi var på. förra veckan hade hennes kille dumpat henne, hon fick ett sms där det stod något i stil med "i'm so sorry babe, but i don't have feelings for you enymore"

Sen dess blev det One Night Stands varje dag, och supa bort kvällen och sova bort dagarna. Det hade gått nio dagar sen hon fick smset. Hur mycket jag en försökte hjälpa henne , gick det inte. Det är hemskt som kompis att känna sig så maktlös.

Jag ställde mig upp för att börja gå ut ur Cluben, läderstolen jag suttit på hade klistrat sig mot den tighta kjolen jag hade på mig och det kändes obehgligt att vingla fram i dom skyhöga klackarna.
-Vänta Clarie!! jag hörde Mirandas röst några meter bakom mig, även fast musiken dunkade högt ur basen.
-Nu, nu vill du prata viskade jag för mig själv och vände mig om för att se när Miranda , ännu vingligare en jag kom springandes mot mig.
När hon kom fram till mig snubblade hon nästan över mig. Hon luktade starkt av alkohol och man kunde knapt känna doften av jordgubbs perfymen hon alltid använt.
-Ska vi ta en taxi hem? frågade jag henne.
-Kan vi nte promenera hem? hon kollade ängsligt på mig. Hur mycket alkohol hon en druktit, så blev hon inte ett dug full. -Okej, svarade jag och slog armkrok runt armen på henne.

Vi gick längst vattnet och långt framför oss såg jag Big Ben och London Eye på andra sidan.
-Kommer du ihåg tiden innan vi flyttade till London Clarie? hon kollade på mig och jag nickade sakta.
-Vi hoppades på kärleken... sa jag som svar.
-Och jag fick den, ett år senare när vi flyttat hit. Jag trodde vi hade det så bra John och jag, men han lämnade mig!! genom ett sms!! Mirandra bröt ihop och föll på knä. jag hörde hennes snyftningar .
Jag satte mig ner brevid henne, och ja armen runt henes axlar.
Jag lät henne gråta , och släppa loss känslorna ett tag.
-Miranda, han är inte värd dina tårar. Vad har jag alltid sagt? En kille som fått den till tårar är inget att ha.
-Jag vet, men han krossade mig värkligen. hon kramande om mig.
Vi satte oss vid kanten och nedan för våra fötter gav vattnet ifrån sig små dansande vågor.
-Vet du vad vi borde göra ? hon kollade på mig. Vi borde båda två hittade den rätte, eller en underbar kille iallafall.
-Det är ju det jag försöker. svarde jag

Jag hörde några skratta en bit bort , men jag orkade inte bry mig. Jag var för upptagen med att trösta Miranda.
Men Miranda var för väldigt inne i sina tankar så jag vände mig för att kolla vad det var.
Fem killar gick en bit bort längst kanalen. En blond, som började skrika -I'm a bird!!! I can fly!! och började springa och vifta med armarna. Jag började fnissa , jag kunde inte låta bli. Det var det som fick Miranda att vända sig.
-oh my gooods, hörde jag henne säga och jag följde hennes blick som var fast vid en av killarna vars hår var helt lockigt. -Wow, shit vilken snygging!! kom ur min mun.
En av killarna med mörk hår och rakat i sidorna började springa efter den blonda killen och skrek -I can fly too Niall, look!!
Miranda började skratta, till och med fast hon var ledsen.
-Take it easy Naill and Zayn!! Hörde jag en till kille säga som sprang efter för att lungna ner dom. Alla värkade ganska fulla och vingliga av sig , men inte han. -Let them be free Liam, skrek den femte killen som började halv springa efter den blonde killen och han som hade rakat i sidorna , Niall och Zayn. När han kom fram i ljuset kunde jag knappt tro mina ögon. Jag hade aldrig sett något vackrare kändes det som. Håret som var lite halv ruffsigt hade en mörk brun färg, och jag ville inget  heldre en att känna på det. Det var nästan som hans ögon lyste och jag ville värkligen veta hans namn.

När killarna gått förbi fick både jag och Miranda talförmåga igen.
-tror du på kärlek vid första ögonkastet ? frågade jag henne.
hon vände sig med halv öppen mun och nickade mot mig.
-Glöm John!! jag tror vi har hittat våra blivande killar!! fnittrnade jag och ställde mig upp och drog Miranda med mig.
-tror redan jag glömt honom, fnittrade hon till svars.

Vi började springa efter, annars kanske vi aldrig skulle träffa dom igen.
_______________________________________________________
Så?? där var inledningen, vad tycker ni?
jag vet faktiskt inte om det blev en lång eller kort inledning, haha
men jag ska se om jag kan skriva första kapitlet senare idag, annars blir det imorgon :)